Detta är en Alpina B7 Turbo, tillverkad av Alpina år 1980, byggd på en BMW med E12-kaross, och bär nummer 156.
Denna bil var världens snabbaste 4-dörrars sedan när den 1978 introducerades av Alpina på IAA. Bilen har lyckats hålla måttet ganska väl, och även om den numera ligger långt ifrån först på listan, så betraktas den än idag som en mycket potent bil. Till en början kallades bilen endast 530 Turbo, men detta ändrades senare till B7 Turbo av någon anledning. Kanske ville Alpina med detta modellnamn dels uppehålla sina gamla traditioner och dels särskilja den ytterligare från en standard BMW. Under perioden mellan december 1978 och februari tillverkades totalt 149 stycken bilar av modellen B7 Turbo.
MOTOR / TRANSMISSION
BMW har alltid varit kända för att tillverka bra motorer, och deras M30B30 - en 12-ventilers rak 6-cylindrig motor med en volym på 3,0 liter - utgör grunden för motorn i denna bil. Mycket av originalmotorn finns dock inte kvar. De interiöra modifikationerna består i smidda lågkompressionskolvar från Mahle samt nya och starkare ventiler. Man har även bytt ut motorstyrningens originalkomponenter mot ett insprutningssystem av typ Zenith-Pierburg-DL och ett tändningssystem från Dr Hartig. En egentillverkad intercooler står att finna precis bakom de högra huvudstrålkastarna, och den förser motorn med nedkyld komprimerad luft som levereras av ett turboaggregat av modellen KKK (Kühnle, Kopp und Kausch) K27. En ordentlig wastegate är också monterad. Laddtrycket kan styras inifrån kupén, och är då ställbart mellan 0,55 och 1,20 bar, även om Alpina inte rekommenderar att man överskrider original laddtryck, som är 0,85 bar. För att klara av de högre värdena för effekt och vridmoment, har Alpina låtit montera en 5-växlars växellåda från Getrag. Motorn ger i originalskick 300 hästkrafter och 462 Newtonmeter.
Min bil är något modifierad från originalskick. Motorn har istället ändrats för att motsvara den specifikation som man återfinner hos prestigemodellen B7S Turbo, och har alltså istället en volym på 3,5 liter. Andra smärre modifikationer resulterar i att min bil levererar en effekt på 360 hästkrafter och ett vridmoment på 520 Newtonmeter.
HJULUPPHÄNGNING / BROMSAR / HJUL
Väghållning och bromsförmåga har även de blivit uppgraderade för att bättre harmonisera med motorns nya karaktär. Hjulupphängningen består av fjäderben från Bilstein, progressiva fjädrar och justerbara stabilisatorer. Originalbromsarna har ersatts av stora, ventilerade skivbromsar runtom. Alpina-fälgarna är 16" och bilen levererades med 205/55R16 däck fram och 225/50R16 däck bak.
INTERIÖR / EXTERIÖR
Interiören är inte heller som den lämnade BMW-fabriken. Där finns nu istället sportstolar tillverkade enligt Alpinas specifikation av Recaro och Scheel. Alla instrument har ersatts med Alpinas egna dito med röda nålar, hastighetsmätaren har uppgraderats till en skala som toppar vid 300 km/h. Extra mätare för övervakning av laddtryck, motoroljetemperatur samt bakaxeltemperatur har monterats i ett separat mätarhus framför passagerarstolen. Andra synliga förändringar är den läderklädda Momo-ratten, fotstödet, växelspaksknoppen med Alpinas logotyp samt laddtrycksreglaget, utsmyckat på samma sätt, mellan de två främre sätena. Ovanför handsfacket på passagerarsidan sitter produktionsskylten med Alpinas vapen och bilens produktionsnummer.
På utsidan finns inte många väl synliga förändringar, vilket är helt i linje med Alpinas koncept på diskreta och komfortabla supersportbilar. En frontspoiler och en bakvinge samt Alpina-fälgar är de vanliga igenkänningstecknen, men vissa bilar har även de ett Alpina-stripeset - fanns i guld eller silver som ett gratis tillval - monterade på sidorna av fordonet. Utöver detta är bilen något lägre än en orginal BMW, och har den karaktäristiska lutningen framåt till följd av den modifierade hjulupphängningen.
Min bil var från början lackerad i en färg som heter Sapphireblaumetallic och saknade Alpinas stripeset. Efter en mindre plåtskada lackerades bilen dock om i en mörkt silvergrå kulör, och man lät då även montera ett silverfärgat stripeset. Tyvärr är det ingen original Alpina-klädsel i min bil, den har av någon anledning bytts ut mot en silverrandig svart klädsel, som dock gör sig ganska bra i bilen.
PRESTANDA
Som förut nämnts är B7 Turbo en mycket snabb bil, även med dagens mått mätt. Uppgifterna om prestanda varierar som alltid något. Alpina själva angav sprinten 0-100 km/h till 5,9 sekunder och en topphastighet på 252 km/h. I Auto Motor & Sports test accelererade testbilen 0-100 km/h på 6,1 sekunder och presterade en maximal hastighet av 250 km/h. Detta gör den jämbördig med BMW Motorsports prestigemodell M5 3,8 byggd på tredje generationens 5-serie, som har karosserie E34.
Min bil som är något trimmad borde prestera lite bättre än dessa siffror. Med bibehållet original laddtryck borde sprinten 0-100 km/h klaras på 5,6 sekunder medan topphastigheten borde ligga någonstans runt 270 km/h. Med laddtrycket uppjusterat till 1,20 bar borde effekten hamna runt 440 hästkrafter och vridmomentet runt 615 Newtonmeter. I detta skick bör accelerationen 0-100 km/h ligga runt 5,0 sekunder, och har jag sett bilen prestera 310 km/h mätarfart!
HISTORIK
Min bil rullade ut ur Alpinas fabrik i Buchlohe den 26 juni 1980. Den förste ägaren var en tysk baron som köpte bilen den 15 september 1982. Den 17 juli 1984 sålde baronen bilen till sin äldre syster. Knappt ett år senare, den 7 juni 1985 sålde hon den vidare till sin svåger. Denne man lyckades sedermera spränga toppen på motorn, och bilen sattes ut till försäljning. I augusti 1986 köptes och importerades bilen till Sverige av Jarls Bilservice i Helsinborg, varefter både motor och växellåda genomgick en komplett renovering. Den 4 mars 1987 inköptes bilen av Bankeryds Maskin AB för att tjäna som tjänstebil åt företagets VD, min far. Nästföljande år gav han i uppdrag åt Jarls Bilservice att utöka motorvolymen till 3,5 liter i samband med åtgärdande av diverse driftstörningar. 1989 erbjöds min far en ny tjänstebil, och han lät då köpa loss bilen från företaget. Samma år begav vi oss till Alpina i Buchlohe för att återigen åtgärda driftstörningar. Alpina åtgärdade problemen och modifierade enligt hemligt recept motorn ytterligare. Efter hemkomsten ställdes bilen undan i ett varmgarage till 1996, då den en kort period togs i bruk. Min far lät då Ferrita tillverka ett avgassystem i rostfritt efter originalsystemets mått. Återigen undanställd i varmgaraget upptäcktes bilen av mig år 2000, då jag den 19 april köpte den av min far.
Efter flitigt användande i knappt ett halvår, varunder bilen hann medverka i ett gatbilsreportage gjort i Jönköping av tidningen Bilsport (nr 12 -01), tvingades jag sälja bilen på grund av studier. Tur nog köptes den av en samlare, som vårdade bilen väl och inte hade kört med den mer än hem efter inköpet när jag köpte tillbaka bilen av honom i augusti 2003. Nu är tanken att bilen skall få genomgå en långsam men noggrann renovering, i mån av tid och pengar. Vissa uppgraderingar planeras också, men jag kommer inte göra några modifikationer på bilen som hindrar att den snabbt och smidigt kan återställas i sitt originalskick.
Allting, eller åtminstone det mesta, här i världen är till salu. Så även den här bilen, men eftersom jag inte har vare sig lust eller behov av att sälja den så ligger priset en intresserad köpare skulle få betala en bra bit över marknadspris, och det är i så fall mitt pris eller inget pris som gäller. Om intresse föreligger, skriv ett mail till mig genom att trycka på länken längst ner på sidan.
Jönköping, 2004-01-22
This webpage will also be available in English in the future.